Fotspår i sanden

Detta är en klassiker bland dikter och jag känner att den passar bra till denna blogg. Jag riktar den speciellt till alla som upplever att stormarna aldrig avtar i deras liv och de är nära att ge upp hoppet. Snälla, håll ut, be en bön och tro på att du kan få ett bra liv. Du har Guds välsignelse i ditt liv, våga bara ta emot den och tro på att du blir buren när du inte orkar ta ett steg till. Önskar dig all kärlek i världen!

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längst efter en strand tillsammans med Herren. Tvärsöver himlen passerade scener från hans liv revy. För varje scen så såg han två rader av fotspår i sanden. Ett kom från han själv och det andra var spåren från Herren.
När den sista scenen av sitt liv visades för honom, tittade han tillbaka på fotspåren i sanden. Då upptäckte han att många gånger under vandringen av sitt liv så fanns där bara en rad av fotspår. Han upptäckte också, att dom tillfällena inträffade när han hade det som jobbigast och när han kände sig som mest nere. Detta besvärade honom så han frågade Herren om detta. "Gud, Du sa att när jag beslutade mig för att följa dig så skulle Du vara med mig hela tiden. Men jag ser just, att under dom jobbigaste perioderna av mitt liv så finns där bara fotspåren av en i sanden. Jag förstår inte varför Du skulle lämna mig när jag som bäst behövde dig".
Då svarade Herren. "Mitt kära barn. Jag älskar dig och jag skall aldrig lämna dig. Under tider av prövningar och lidanden, när du såg bara en rad av fotspår i sanden, då bar jag dig".