Våra begränsningar

Jag läser dagligen i boken "Leva med mål och mening" av Rick Warren. Nu har jag hittat ett ställe i boken som träffade mig rätt i hjärtat och jag tänkte att flera kan hämta styrka av dessa ord och förstå sig själv bättre.

ATT INSE SINA BEGRÄNSNINGAR. Ett annat hinder för total underkastelse är stolthet. Vi vill inte erkänna att vi bara är skapade varelser som inte har kontrollen. Det är den äldsta av alla frestelser: Ni blir som Gudar (1Mos 3:5) Denna önskan - att ha total kontroll - är orsaken till så mycket stress i livet. Livet är en kamp, men det är som de flesta inte förstår är att kampen för oss, precis som för Jakob, egentligen är en kamp med Gud! Vi vill vara som Gud, och den kampen kommer vi aldrig att vinna.
...

Vi är inte Gud och kommer aldrig att bli det. Vi är människor. Det är när vi försöker vara Gud som vi blir nästan som Satan, som önskade samma sak.
Vi accepterar vår mänsklighet intellektutellt men inte emotionellt. När vi ställs inför våra begränsningar reagerar vi med irritation, vrede och bitterhet. Vi vill bli längre (eller kortare), smartare, starkare, mer begåvade, vackrare och rikare. Vi vill ha allt och göra allt, och vi blir rastlösa när det inte blir så. När vi sedan märker att Gud har gett andra sådant som vi inte har, reagerar vi med avundsjuka och självömkan.

Det finns en stor kraft i att förstå dessa ord på djupet för min egen del. Jag brottas dagligen med att jag blir stressad och odräglig i tonen mot mina barn. Jag avskyr det beteendet och önskar verkligen bli av med det beteendet. Orsaken till att jag blir uppjagad är just att jag vill fixa allt och göra så mycket så jag går under, fast egentligen gör jag inte allt det jag vill, utan bär på massa tankar som stressar upp mig bara mentalt. Så tryggt att veta att jag inte behöver styra och kontrollera allt för det fixar jag ändå inte, men jag kan välja att förtrösta på en kärleksfull Gud och överlämna mitt liv till honom dagligen.